En spådams underbara resa

Min resa till mitt andliga liv började nog tidigt, är inte riktigt säker när jag såg som jag uttryckte det konstiga människor och djur osv för första gången. Men jag började snart förstå att dom var mer än konstiga dom var döda. När det gick upp för mig blev jag istället för nyfiken oerhört rädd. Jag blundade hårt och sa högt kom inte hit för jag vill inte se dig. Några var mer envisa än andra, men så småningom så dimmades dom ut och försvann. Eller rättare sagt jag blockerade mig. Jag var oerhört rädd för döingar som jag sa. I vuxen ålder blev det på ett annat sätt för universum gav inte upp om mig. Jag började få sanndrömmar, klara visioner om vad som skulle hända, djuren ”kom in i min hjärna” både levande och döda ibland för att bara säga hej och hjälpa mig på min resa ibland för att berätta glada saker men också oerhört sorgliga saker. Först för några år sen vågade jag tro att jag kunde ha detta som yrke. Nu vill jag egentligen inte göra annat. Numera så är mitt spektrum som spådam och eller rådgivare mycket brett. Jag kan mycket men man har alltid sina favoriter som man kör.