Ord och melodier som berör
Brukar du stanna upp och reagera på ord och meningar du hör eller ser, eller musik du hör?
Jag har den uppfattningen att andevärlden sänder oss budskap hela tiden och att, om man bara är uppmärksam, så får man vägledning eller en hälsning från andra sidan. Man är olika känslig för dem vid olika tidpunkter och sinnesstämningar. I ett ständigt brus kan man uppfatta ett ord som får humöret att svänga, antingen blir man glad eller arg eller ledsen. Varför hör man just det ordet eller den meningen?
Jag känner ofta att jag får ord av min föräldrar som finns på andra sidan, det kan vara sånger eller ramsor, namn eller speciella ovanliga ord.
Idag vaknade jag av klockradion och hörde namnet Lolita. En sångerska från 50-60 talet. De spelade en melodi som ytterst sällan hörs på radio. Minnen som jag aldrig ens tänker på kom på löpande band genom mitt huvud och jag blev berörd.
Min pappa hade den skivan, han sjöng den sången, han tog danssteg till melodin. Jag kommer ihåg hur omslaget såg ut. Jag fick lära mig dansa genom att stå på pappas skor och följa hans steg.
Tankarna går vidare till hur det såg ut i rummet där vi var, hur det var gott om plats att dansa. Även hur pappa var klädd, hans doft hans skratt och hur han alltid visslade, ganska falskt.
Börjar dagen med radion, till Lolita med melodin, och med pappas energier runt mig. Kan det bli en bättre start på dagen med en sådan bekräftelse från andra sidan?
Jag har den uppfattningen att andevärlden sänder oss budskap hela tiden och att, om man bara är uppmärksam, så får man vägledning eller en hälsning från andra sidan. Man är olika känslig för dem vid olika tidpunkter och sinnesstämningar. I ett ständigt brus kan man uppfatta ett ord som får humöret att svänga, antingen blir man glad eller arg eller ledsen. Varför hör man just det ordet eller den meningen?
Jag känner ofta att jag får ord av min föräldrar som finns på andra sidan, det kan vara sånger eller ramsor, namn eller speciella ovanliga ord.
Idag vaknade jag av klockradion och hörde namnet Lolita. En sångerska från 50-60 talet. De spelade en melodi som ytterst sällan hörs på radio. Minnen som jag aldrig ens tänker på kom på löpande band genom mitt huvud och jag blev berörd.
Min pappa hade den skivan, han sjöng den sången, han tog danssteg till melodin. Jag kommer ihåg hur omslaget såg ut. Jag fick lära mig dansa genom att stå på pappas skor och följa hans steg.
Tankarna går vidare till hur det såg ut i rummet där vi var, hur det var gott om plats att dansa. Även hur pappa var klädd, hans doft hans skratt och hur han alltid visslade, ganska falskt.
Börjar dagen med radion, till Lolita med melodin, och med pappas energier runt mig. Kan det bli en bättre start på dagen med en sådan bekräftelse från andra sidan?
Inga kommentarer: